|
LITE OM MIG Å FAMILJEN
Jag som sitter vid tangenterna heter Veronica Framell
född 1977 å uppvuxen i Lappstockholm.
Mitt intresse för djur har nog gått i arv från både föräldrar å mor å far föräldrar. Under uppväxten han jag med de mesta i djurväg, vandrandepinnar, eremitkräftor, fiskar, hamster, råttor, kaniner, katter m.m. Allt var väl kanske inte till mina föräldrars förtjusning, speciellt inte då jag köpte min första häst utan lov å fraktade upp honom från södra sverige. Men det funkade det med =)
Hund däremot fick vänta tills jag flyttat hemifrån. Jag skaffade då en Kuvaz, INGEN nybörjar hund direkt men det tänkte man ju inte på då. Därefter har jag hunnit med en del raser på både katt å hundfronten.
Då jag började jobba på djursjukhuset i Umeå år 2000 så fick man bita sig i tungan för att inte säga åt varenda djurägare som kom in för avlivning att: -Jag tar hand om den här krabaten istället. En dvärgpudel och en goldenhanne har jag tagit som omplacerings hundar.
2002 träffade jag min man Mats, då vi började träffas genom gemensamma vänner å som sedan ledde till att han fick agera som cykelreparatör å taxichaufför, då jag ej hade tillgång till egen bil =)
Å på den vägen gick vi vidare till att förlova oss å till att idag vara gifta (gifte oss i luftballong ovanför byn). Vi bor nu med vår familj i byn Bjenberg, ca 4 mil söder om Umeå som ligger i Västerbotten. Familjen består av Mats, jag å fem barn.
Mats å jag köpte våran gård i maj 2005, gården hade stora renoveringsbehov så att det tog sin tid innan vi kunde flytta in, ganska precis ett år senare. Vi rev ut allt utom skalet om man nu kan kalla det så. Beställde nytt kök, la nytt golv på betongplatta med golvvärme istället för torpargrund, ny trappa (ska bli) å inredde övervåningen. Utbyggnad på framsidan för att få en större hall å ett hundrum nere, å stort allrum uppe, hoppas vi blir klart till hösten 2009.
Numera är jag hemmafru å egen företagare, men jobbar även som badvakt på Hörnefors simhall en till två kvällar i veckan.
I mitt förra jobb som djursjukvårdare så har jag träffat många hund- och kattraser, de flesta kan jag nog säga. Vilket gör det ännu svårare att välja ras. När man sett alla sjukdomsbilder å dåliga temperament som vi har avlat fram idag så blir man "rädd", det är skrämmande vad vi människor kan styra.
I valet av våra raser har vi iallafall försökt att söka oss till raser som har relativt små problem med hälsan och kämpar givetvis för att behålla de så friska som möjligt.
|